I måndags var sista styrketränngspasset på gymmet med stormagen, bestämde mig att det var dags ta paus från tränandet när man inte kan plocka upp duschcremen från golvet själv längre :)
Imorgon är det dags för vad jag skulle gissa är sista barnmorskebesöket ifall det inte dyker upp några komplikationer sista dagarna.
Det innebär att en resa på ett år börjar lida mot sitt slut. Ett år med ett plus på stickan, lycka, en blödning - smärta, ett missfall. Sorg o förtvivlan. En väntan på att kroppen skulle göra sitt med att rensa och vara redo igen. Första nya mensen, ett nytt försök och ett nytt plus på stickan. Lycka, oro, illamående, trötthet, lite kräkningar, tidigt ultraljud i v 7 med en liten liten plutt där allt såg okej ut, ännu mera lycka o hopp, fortsatt illamående, värk i magen, fortsatt trötthet och en mage svår att dölja. Semester, inskrivning MVC och en glad nyhet släpps till vänner, släkt o en överlycklig storebror. Nupp/kub test med extra ultraljud på specialistmödravård i Umeå, första kortet på miraklet i magen. Allt ser bra ut vilket följs av lättnad, minskad oro och lycka. Fortsatt trötthet och fortsatt illamående o fortsatt växande mage. Första sparkarna känns, först bara inne i magen men sen så att storebror o pappa får känna. Spännande för storebror. Omstart efter semester, "riktiga" ultraljudet som visar på att allt ser bra ut och vi vill inte veta kön men gissar på en pojke.
Halvvägs på väg. Tätare kontroller hos barnmorskan, alla värden ser bra ut. Illamåendet släpper och tröttheten likaså. Känner mig piggare än på länge samtidigt som jag börjar få foglossning. Sparkar, boxas o slås kullerbyttor inne i magen. Inventerar källaren för att få veta vad som finns kvar från storebror och vad som måste köpas. Påbörjar inköp. Magen växer o det börjar trycka ordentligt neråt, känns som jag håller på att föda i v 28. Läkarkontroll och order om att dra ner på tempot. Lyder läkaren, fortsatt tryck men i mindre omfattning och mycket sammandragningar. Dags ansöka om föräldraledighet och allt börjar bli verkligt. Fortsatta smärtor i mage o fogar, fortsatta sammandragningar och svårt sova på natten men ändå underbart med den mysiga magen och personligheten där inne. Fortsatta bra värden på kontrollerna hos barnmorskan, julledighet o uteaktiviteter med trånga täckbyxor.
Nytt år, omstart på jobb efter ledighet men bara några dagars arbete innan det är dags för semester följt av föräldraledighet. Storebror börjar känna att snart kommer bebisen och uttrycker längtan och kärlek i massor. Vaggar när jag går men trotsar smärtor och ser till att få promenader varje dag. Ny läkarkontroll, bebisen fortfarande kvar där inne och vi får tid för planerat kejsarsnitt. Spännande och nu börjar jag våga tro på att det ska gå vägen denna gång. Känsla av att magen länge varit för stor för att rymmas i min kropp men den vägrar förstå det och fortsätter växa. Börjar samla vätska och dubbelhakorna ökar för varje dag. Glädjs över att vi inte har fler speglar hemma. Bristen på sömn, sammandragningarna och smärtorna börjar ta ut sin rätt och jag är slut. Packar ihop jobbsaker i en kartong och lämnar lite vemodig jobbet för enligt planen vara ledig till februari 2012. Börjar sova 2 timmar i sträck istället för att vakna varje halvtimme. Underbart. Ökade sammandragningar och ökat tryck neråt. Liten blödning i v 37, kontakt med förlossningen och order om att packa BB väska och komma in. Falskt alarm men vi fick i alla fall en glimt av vad som finns där inne på det ultraljud som gjordes. Letade en snopp men visade sig vara en navelsträng så fortfarande ovisst om det är en pojke eller flicka som kullrar runt där inne. Hemma igen med en sambo som har ständig beredskap eftersom det känns som att det när som helst kan vara dags. Halva BB väskan packad, alla inköp gjorda och bara enkla förberedelser kvar att göra och jag kan konstatera att det blir en februaribebis. Trött, ont, less men fylld av förväntan, lite oro, och mycket nyfikenhet på vad som väntar.
Idag är det 16 dagar kvar till beräknat födelsedatum. Vi har fått en tid för planerat kejsarsnitt som är några dagar tidigare, inte många men vi är i alla fall priviligerade nog att veta att det är max X antal dagar kvar med dessa smärtor. Allt det praktiska är förberett, mentalt är jag förberedd och nu väntar vi bara på att det ska starta och den bebis som vi alla tre väntat på så länge ska komma ut till oss.
Min tanke är att detta ska vara sista inlägget på denna blogg och planen att jag ska starta den nya i dagarna och kommer då maila adressen till er som uttryckt önskemål om det. Den kommer inte att vara lås eftersom jag själv tycker det är rätt jobbigt att besöka låste bloggar.
Håll gärna en tumme eller två för att allt kommer att gå bra för oss när det nu än blir...
Många kramar till er och tack för att ni orkat följa min blogg!
onsdag 2 februari 2011
Lite gnällande
Jag vet att jag lovat mig själv att njuta och inte gnälla men nu börjar jag vara otroligt less på att ha konstant ont. Jag har haft mer eller mindre ont hela graviditeten men konstigt vore det väl annars, om det inte skulle kännas att man har ett litet knyte som växer o utvecklas i kroppen. Men de sista veckorna har varit en jobbig kamp och jag känner hur orken o tålamodet börjar tryta samtidigt som smärtorna ökar hela tiden och det känns som det är dags att föda när som helst. Andra graviditeten har verkligen varit mycket jobbigare men så verkar det vara för alla. Träffade en tjej som bor i närheten tre veckor innan hon var beräknad som också hade väldigt ont och hon sa att om hon inte hade fått innan hon skulle på MVC på måndagen så skulle hon inte gå därifrån förrän de stuckit hål på hennes hinnor och startat förlossningen. Då tyckte jag det lät jättetokigt men idag kan jag verkligen förstå henne och känna likadant. Oron för förlossningen är mindre än längtan att få bli av med smärtorna och hålla bebisen nära och det kanske precis är just därför jag har så ont. Naturens sätt att vi verkligen ska vilja att bebisarna kommer ut till oss :)
måndag 31 januari 2011
Den ständiga oron
I samma stund som man kissar på stickan och ser plusset framträda så kommer förutom den enorma känslan av glädje också den efterhängsna oron. Oron för vad man ätit och druckit och för många även oron för vad man inte ätit och druckit men borde. Det kan vara en oro för framtiden med ekonomi, boende, förhållande och arbete.
En del oroar sig för att deras mage är för stor, andra över att den är för liten. De första 12 veckorna är ofta den starkaste oron att något ska gå fel och det blir ett missfall. Sen oroar man sig för ultraljudet, kommer allt att se okej ut där inne. O ev smärtor i mage, ligament o leder, är de normala eller är något fel med min bebis. När man känt de första sparkarna oroar man sig de dagar man inte känner något och ju närmare graviditetens slut man kommer så kommer ofta oron över förlossningen, egna komplikationer och om barnet är friskt samt ev förlossningskomplikationer. Om man har barn sedan förut kan man oroa sig över att räcka till för alla sina barn, ev syskonsvartsjuka och hur man ska få vardagen att gå ihop.
Har införskaffat en bok som heter gravid där man vecka för vecka ska svara på lite frågor om graviditeten och där finns varje vecka två rader för just frågan det här oroar jag mig för. Det måste ju betyda att det är tänkt att man ska oroa sig under graviditeten?
Jag minns att när vi fått Oliver så frågade jag mig själv varför jag varit så orolig under graviditeten, det var ju nu den riktiga oron började. Så länge han låg skyddad i min mage så fanns inte så mycket jag kunde göra för att förhindra och påverka det som skedde men nu hade jag ansvar för en liten nyfödd människas välbefinnande och samtidigt en känsla av "hur ska jag klara av detta jätteansvar".
Vi människor är alla olika, olika oroliga av oss och jag tror att mycket av det beror på arv och miljö. En blandning av personlighet och erfarenheter vi gjort på vägen. Oron har ett syfte, den är till för att undvika fara och skadliga saker men den blir skadlig i sig själv när den går till överdrift. Den kloka barnspsykologen Malin Alfven har skrivit en bok om Oron som gör oss till bättre föräldrar och jag tror att det ligger mycket i just de orden men man måste nog också ifrågasätta sin oro, är det rimligt att kolla om bebisen andas 50 gånger under en natt...
Jag är en ganska orolig person i grunden, mycket är inlärt på vägen utifrån var jag kommer ifrån o erfarenheter i livet men jag jobbar på det. Jobbar på att ifrågasätta mig själv o mina reaktioner. I samband med att jag konstaterade att jag lagt för mycket energi på oroa mig under graviditeten med Oliver så bestämde jag mig för att inte vara lika orolig under en ev kommande graviditet. Efter två graviditeter som slutat med missfall har det inte varit helt lätt men efter att allt såg bra ut på ultraljudet i v 18 så tycker jag själv att jag lyckas rätt bra med att njuta av graviditeten istället för att fokusera på allt som går fel och allt som gör ont. För jag är helt övertygad om att både jag o bebisen där inne mår mycket bättre av det än att jag ska oroa mig för alla kommentarer om att min mage är så liten eller om alla smärtor o konstiga symptom är något konstigt. Jag kan inget annat göra än att ta hand om mig själv på bästa sätt. O när det gäller magen så är det ju måttet hos barnmorskan som avgör vad som är normalt inte hur stor jag eller andra uppfattar min mage för det är det ju andra faktorer som avgör.
Men jag vet att snart, när den lilla krabaten i min mage kommer ut till oss så kommer jag att få kämpa med att lyckas hålla denna oro på rätt nivå. Jag kommer att kolla innan jag ska sova så att han eller hon andas som han/hon ska, jag kommer att vara orolig över att han/hon ska smittas av RS-virus, svininfluensa eller andra hemskheter som snurrar runt i dessa månader. Men jag hoppas lyckas hålla denna oro just på den nivå där den gör mig till en bättre förälder och inte så att all energi går åt till att oroa sig. Påminn mig gärna ifall ni ser symptomen :)
En del oroar sig för att deras mage är för stor, andra över att den är för liten. De första 12 veckorna är ofta den starkaste oron att något ska gå fel och det blir ett missfall. Sen oroar man sig för ultraljudet, kommer allt att se okej ut där inne. O ev smärtor i mage, ligament o leder, är de normala eller är något fel med min bebis. När man känt de första sparkarna oroar man sig de dagar man inte känner något och ju närmare graviditetens slut man kommer så kommer ofta oron över förlossningen, egna komplikationer och om barnet är friskt samt ev förlossningskomplikationer. Om man har barn sedan förut kan man oroa sig över att räcka till för alla sina barn, ev syskonsvartsjuka och hur man ska få vardagen att gå ihop.
Har införskaffat en bok som heter gravid där man vecka för vecka ska svara på lite frågor om graviditeten och där finns varje vecka två rader för just frågan det här oroar jag mig för. Det måste ju betyda att det är tänkt att man ska oroa sig under graviditeten?
Jag minns att när vi fått Oliver så frågade jag mig själv varför jag varit så orolig under graviditeten, det var ju nu den riktiga oron började. Så länge han låg skyddad i min mage så fanns inte så mycket jag kunde göra för att förhindra och påverka det som skedde men nu hade jag ansvar för en liten nyfödd människas välbefinnande och samtidigt en känsla av "hur ska jag klara av detta jätteansvar".
Vi människor är alla olika, olika oroliga av oss och jag tror att mycket av det beror på arv och miljö. En blandning av personlighet och erfarenheter vi gjort på vägen. Oron har ett syfte, den är till för att undvika fara och skadliga saker men den blir skadlig i sig själv när den går till överdrift. Den kloka barnspsykologen Malin Alfven har skrivit en bok om Oron som gör oss till bättre föräldrar och jag tror att det ligger mycket i just de orden men man måste nog också ifrågasätta sin oro, är det rimligt att kolla om bebisen andas 50 gånger under en natt...
Jag är en ganska orolig person i grunden, mycket är inlärt på vägen utifrån var jag kommer ifrån o erfarenheter i livet men jag jobbar på det. Jobbar på att ifrågasätta mig själv o mina reaktioner. I samband med att jag konstaterade att jag lagt för mycket energi på oroa mig under graviditeten med Oliver så bestämde jag mig för att inte vara lika orolig under en ev kommande graviditet. Efter två graviditeter som slutat med missfall har det inte varit helt lätt men efter att allt såg bra ut på ultraljudet i v 18 så tycker jag själv att jag lyckas rätt bra med att njuta av graviditeten istället för att fokusera på allt som går fel och allt som gör ont. För jag är helt övertygad om att både jag o bebisen där inne mår mycket bättre av det än att jag ska oroa mig för alla kommentarer om att min mage är så liten eller om alla smärtor o konstiga symptom är något konstigt. Jag kan inget annat göra än att ta hand om mig själv på bästa sätt. O när det gäller magen så är det ju måttet hos barnmorskan som avgör vad som är normalt inte hur stor jag eller andra uppfattar min mage för det är det ju andra faktorer som avgör.
Men jag vet att snart, när den lilla krabaten i min mage kommer ut till oss så kommer jag att få kämpa med att lyckas hålla denna oro på rätt nivå. Jag kommer att kolla innan jag ska sova så att han eller hon andas som han/hon ska, jag kommer att vara orolig över att han/hon ska smittas av RS-virus, svininfluensa eller andra hemskheter som snurrar runt i dessa månader. Men jag hoppas lyckas hålla denna oro just på den nivå där den gör mig till en bättre förälder och inte så att all energi går åt till att oroa sig. Påminn mig gärna ifall ni ser symptomen :)
torsdag 27 januari 2011
Lapptäcket
Lapptäcket som jag lyckades sy efter många duster med en gammal symaskin. Bland annat gick 3 nålar sönder. Kan tilläggas att jag inte är så förtjust i att sy utan en stor fan av fållfix som sys på istället men om man vill ha något som inte finns så måste man ju skapa det själv :)
Idag på jakt efter gardintyger så kunde jag inte heller låta bli att köpa dessa 3 tygbitar i trikå för det var såååå gulligt tyg men jag har ingen aning om vad jag ska sy av dem så förslag tas tacksam emot. :) Träffade en mamma på tygaffären som skulle sy bebismössor o sa att det var jättelätt så kanske blir att prova en sån men det som är lätt för henne när det gäller att sy är knappast det för mig :)
onsdag 26 januari 2011
Inte ännu...
Nix...ingen bebis ännu :) Men tänk, på lördag är bebisen 37 fulla veckor och då sägs en bebis vara "färdigbakad" och det känns jätteskönt att bebisen stannade där inne hela tiden efter vissa alarmerande symptom i vecka 28. Trots att det trycker oerhört mycket neråt så har jag dessutom en väldigt väldigt hög mage och jag bara längtar efter att kunna andas litegrann igen. Men förhoppningsvis sjunker den snart...
De har haft lite kul åt mig här hemma.... hade gjort en beställning ur H&M vår/sommar katalog som dök upp idag. Min tanke var inte att de sommarkläderna skulle komma nu utan när min mage o kropp gått tillbaka till sitt gamla jag så ni kan gissa hur det sett ut när jag provat toppar, klänningar och linnen i strolek xs höggravid o full av vätska. Men det bjuder jag på :)
Dagarna springer iväg och vilostunderna är ett absolut måste för jag är väldigt väldigt trött och så dras jag med illamående som kommit tillbaka nu på slutet. I dessa magsjuketider är det svårt veta vad som beror på vad men utgår från att hormonerna spökar igen. O så kan jag inte låta bli fundera hur det går för de jag känner som vi vet är beräknade några dagar före oss. Har de åkt upp på förlossningen eller känner de ingenting ännu? Kanske har någon av dem redan fått och ligger på BB just nu och snusar på bebis eller kanske det bara kommer vara bekanta på BB samtidigt som oss.... Det enda jag vet är att nu är det inte så länge kvar till vi får snusa på bebis och vi längtar! :)
De har haft lite kul åt mig här hemma.... hade gjort en beställning ur H&M vår/sommar katalog som dök upp idag. Min tanke var inte att de sommarkläderna skulle komma nu utan när min mage o kropp gått tillbaka till sitt gamla jag så ni kan gissa hur det sett ut när jag provat toppar, klänningar och linnen i strolek xs höggravid o full av vätska. Men det bjuder jag på :)
Dagarna springer iväg och vilostunderna är ett absolut måste för jag är väldigt väldigt trött och så dras jag med illamående som kommit tillbaka nu på slutet. I dessa magsjuketider är det svårt veta vad som beror på vad men utgår från att hormonerna spökar igen. O så kan jag inte låta bli fundera hur det går för de jag känner som vi vet är beräknade några dagar före oss. Har de åkt upp på förlossningen eller känner de ingenting ännu? Kanske har någon av dem redan fått och ligger på BB just nu och snusar på bebis eller kanske det bara kommer vara bekanta på BB samtidigt som oss.... Det enda jag vet är att nu är det inte så länge kvar till vi får snusa på bebis och vi längtar! :)
söndag 23 januari 2011
Alltid bra öva :)
Vi har gjort en oplanerad generalrepetition idag!
Tycker att jag haft mycket sammandragningar o andra konstiga känslor i livmodertrakten så haft en känsla av att jag kommer att föda vilken dag som helst. Vid morgonens toalettbesök blödde jag litegrann och eftersom att tanken är att det ska bli planerat kejsarsnitt så ringde jag förlossningen och de sa vi skulle packa BB väskan o komma in för att kolla.
Kontrollmänniska som jag är så är det lätt drabbas av lite panik en sån här gång men Oliver fick hoppa över dagens hockeyträning och vara med sin morfar och jag packade klart BB väskan o så åkte vi in till ett BB där det verkade vara fullt upp. Orolig över att allt var okej med bebisen, orolig över om den ska komma redan nu och oro över ingrepp mm är det tur att barnmorskorna är så gulliga. Efter lite kontroller så konstaterades att det var falskt larm, hade inte öppnat mig något så det är ett tag till kvar innan bebisen tittar ut. Läkaren "tittade in" genom ett ultraljud för att kolla så allt är okej där inne med navelsträng, moderkaka, fostervatten o bebis. Jag som inte vet hur saker ska se ut där kollade mer efter om man såg någon liten snopp någonstans fast egentligen vet jag inte om jag vill veta ännu... Något ska man väl ha kvar att överaskas över :) Läkaren tittade lite efter det tror jag men hon kunde inte säga med säkerhet om det var en pojke eller flicka så vi får fortsätta spekulera.
Vi tror alla tre att det är en pojke utifrån de låga hjärtljuden men svaret får vi vänta på förhoppningsvis några veckor till. Veckor som kommer bli långa om smärtorna och sammandragningarna ska vara så här intensiva. Jag är väldigt tacksam att jag tog semester en stund före när det blev så här.
Men nu har vi i alla fall provat packa BB väskan, hittat bästa färdväg till BB och gjort ett snabbt "studiebesök" på förlossningen. Nu ska jag ge mig på att sy ett lapptäcke som den lilla busiga krabaten i magen kan ligga o jollra på. En bebis som vi alla längtar efter att få mysa med.
Tycker att jag haft mycket sammandragningar o andra konstiga känslor i livmodertrakten så haft en känsla av att jag kommer att föda vilken dag som helst. Vid morgonens toalettbesök blödde jag litegrann och eftersom att tanken är att det ska bli planerat kejsarsnitt så ringde jag förlossningen och de sa vi skulle packa BB väskan o komma in för att kolla.
Kontrollmänniska som jag är så är det lätt drabbas av lite panik en sån här gång men Oliver fick hoppa över dagens hockeyträning och vara med sin morfar och jag packade klart BB väskan o så åkte vi in till ett BB där det verkade vara fullt upp. Orolig över att allt var okej med bebisen, orolig över om den ska komma redan nu och oro över ingrepp mm är det tur att barnmorskorna är så gulliga. Efter lite kontroller så konstaterades att det var falskt larm, hade inte öppnat mig något så det är ett tag till kvar innan bebisen tittar ut. Läkaren "tittade in" genom ett ultraljud för att kolla så allt är okej där inne med navelsträng, moderkaka, fostervatten o bebis. Jag som inte vet hur saker ska se ut där kollade mer efter om man såg någon liten snopp någonstans fast egentligen vet jag inte om jag vill veta ännu... Något ska man väl ha kvar att överaskas över :) Läkaren tittade lite efter det tror jag men hon kunde inte säga med säkerhet om det var en pojke eller flicka så vi får fortsätta spekulera.
Vi tror alla tre att det är en pojke utifrån de låga hjärtljuden men svaret får vi vänta på förhoppningsvis några veckor till. Veckor som kommer bli långa om smärtorna och sammandragningarna ska vara så här intensiva. Jag är väldigt tacksam att jag tog semester en stund före när det blev så här.
Men nu har vi i alla fall provat packa BB väskan, hittat bästa färdväg till BB och gjort ett snabbt "studiebesök" på förlossningen. Nu ska jag ge mig på att sy ett lapptäcke som den lilla busiga krabaten i magen kan ligga o jollra på. En bebis som vi alla längtar efter att få mysa med.
fredag 21 januari 2011
Svåra val
Det var länge sedan sist men igår tittade vi på hus igen. Ett öppet o fint hus enligt hemnet som jag bara var tungen att titta på.
Oliver som inte är allt för förtjust i husvisningar vid det här laget hade sett bilder på huset på internet och pratade om det fina huset vi skulle titta på. Han skulle ta av sig skorna o mössan eftersom det var ett så fint hus :) Dessutom lovade han att låta oss titta utan tjat om att vi skulle åka hem. Snabbt hittade han en favoritplats mitt i trappen med utsikt över hela huset o där satt han o sa att det här huset skulle vi köpa. :)
Det är nog det charmigaste hus vi tittat på och vi har tittat på många. Öppen planlösning, underbart kök, läckert sovrum och dessutom fräscha ytor o bra uppvärmning mm. O så en underbar lekyta utanför i ett barnvänligt område. När vi gick ut från husvisningen sa Oliver med förtvivlad röst; mamma varför köpte vi inte huset? Visst är han gullig vår son...hur ska man veta att man inte bara betalar o köper hus direkt när man gör det med allt annat? :)
Det finns dock en stor nackdel med huset.....det ligger i fel område utifrån att Oliver börjat skolan o kompisar. Vi vet att det finns massor av trevliga människor på Morö Backe men han trivs så bra där han är nu och när han själv började fundera på just detta om att det var långt från skolan så ville han inte köpa huset.
Slutsats...vi funderar vidare. Om vi hade letat i det området hade jag köpt det huset!! Nu funderar vi och slutar förmodligen med att vi letar vidare i det här området och grämer oss över att vi inte köte det där huset =)
Hoppas ni får en underbar helg
Oliver som inte är allt för förtjust i husvisningar vid det här laget hade sett bilder på huset på internet och pratade om det fina huset vi skulle titta på. Han skulle ta av sig skorna o mössan eftersom det var ett så fint hus :) Dessutom lovade han att låta oss titta utan tjat om att vi skulle åka hem. Snabbt hittade han en favoritplats mitt i trappen med utsikt över hela huset o där satt han o sa att det här huset skulle vi köpa. :)
Det är nog det charmigaste hus vi tittat på och vi har tittat på många. Öppen planlösning, underbart kök, läckert sovrum och dessutom fräscha ytor o bra uppvärmning mm. O så en underbar lekyta utanför i ett barnvänligt område. När vi gick ut från husvisningen sa Oliver med förtvivlad röst; mamma varför köpte vi inte huset? Visst är han gullig vår son...hur ska man veta att man inte bara betalar o köper hus direkt när man gör det med allt annat? :)
Det finns dock en stor nackdel med huset.....det ligger i fel område utifrån att Oliver börjat skolan o kompisar. Vi vet att det finns massor av trevliga människor på Morö Backe men han trivs så bra där han är nu och när han själv började fundera på just detta om att det var långt från skolan så ville han inte köpa huset.
Slutsats...vi funderar vidare. Om vi hade letat i det området hade jag köpt det huset!! Nu funderar vi och slutar förmodligen med att vi letar vidare i det här området och grämer oss över att vi inte köte det där huset =)
Hoppas ni får en underbar helg
onsdag 19 januari 2011
Arbetstempo
Första arbetfria dagen. Klockan 8 lämnades Oliver på skolan, en timme senare sitter jag på bussen nästan framme vid gymmet för att träna och har hunnit med;
- promenad från skolan
- sätta på en diskmaskin
- sätta på en tvättmaskin
- hunnit rensa källaren från onödiga kartonger o burit dom till pappersinsamlingen
- skrivit en detaljerad planeringslista för dagen så jag hinner o kommer i håg allt jag vill samt hunnit äta en liten extra frukost.
Inser att jag verkligen behöver varva ned o se till att få den vila jag behöver. Med det tempot kommer dagarna att bli långa men oj vad jag skulle hinna få mycket gjort :)
Det känns för övrigt lite kosntigt att inte gå till jobbet. Att det är så lång tid innan man ska gå dit igen. Det trodde jag inte jag skulle känna när jag för några månader sedan räknade ner till just denna dag. Men jag kan nog vänja mig vid tanken på att inte gå till jobbet ska ni se ;)
- promenad från skolan
- sätta på en diskmaskin
- sätta på en tvättmaskin
- hunnit rensa källaren från onödiga kartonger o burit dom till pappersinsamlingen
- skrivit en detaljerad planeringslista för dagen så jag hinner o kommer i håg allt jag vill samt hunnit äta en liten extra frukost.
Inser att jag verkligen behöver varva ned o se till att få den vila jag behöver. Med det tempot kommer dagarna att bli långa men oj vad jag skulle hinna få mycket gjort :)
Det känns för övrigt lite kosntigt att inte gå till jobbet. Att det är så lång tid innan man ska gå dit igen. Det trodde jag inte jag skulle känna när jag för några månader sedan räknade ner till just denna dag. Men jag kan nog vänja mig vid tanken på att inte gå till jobbet ska ni se ;)
måndag 17 januari 2011
O så var det bara en...
En arbetsdag kvar.....en ynka arbetsdag. Känns lite stressigt med mycket saker att avsluta o förbereda men samtidigt efterlängtat och välbehövligt. Sover man 1-3 timmar/natt och aldrig längre än 40 minuter o har mest traskat runt på nätterna senaste veckorna så kommer vilan att bli välbehövlig för att orka det som komma skall. Förutom graviditetens alla krämpor så har jag även lyckats få en hälsporre, förmodligen kombinationen hög ¨hålfot, gammal tant och för snabb viktökning. Nu håller jag tummarna att smärtan inte ökar så att jag kan röra på mig fram till och efter nedkomst. Många långa barnvagsnpromenader i februarisolen hade jag ju tänkt mig :)
O efter morgondagens sista arbetssdag så väntar förberedelserna, de mysiga fixandet här hemma. Underbart mysigt....
O efter morgondagens sista arbetssdag så väntar förberedelserna, de mysiga fixandet här hemma. Underbart mysigt....
lördag 15 januari 2011
En ny utmaning på väg - o en ny blogg
Tystnaden på bloggen beror inte på att vi ligger på BB. Utan ren trötthet o lathet.
Kan inte riktigt fatta att jag är inne i vecka 36 och börjar förstå att nu är det nära. Längtan o nervositet o planering varvas. Många kommentarer om hur liten mage jag hade fick jag höra strax innan jul men när det blev 2011 så hände något för nu frågar alla om jag inte fött ut den där bebisen ännu. Kan inte låta bli att sända en tanke till de stackare som går över 14 dagar som bombarderas av telefonsamtal, mail och sms om det har hänt något under varje en av dessa säkerligen jättelånga 14 dagar.
Eftersom att väntans tider nu snart är över och prestationsprinsessan förhoppningsvis är väl begravd så hade jag tänkt att avsluta denna blogg och starta en ny blogg i samband med att vårt nya familjeliv startar. För att ha lite koll över vilka som läser den bloggen kommer ingen länk att finnas från denna blogg utan maila mig på Vantanstider@hotmail.com eller skriv en kommentar ifall ni önskar följa den bloggen så skickar jag adressen så fort jag har tid och ork att starta upp den nya bloggen. Något mer inlägg kommer säkert även på denna blogg innan dess.
Sköt om er!
Kan inte riktigt fatta att jag är inne i vecka 36 och börjar förstå att nu är det nära. Längtan o nervositet o planering varvas. Många kommentarer om hur liten mage jag hade fick jag höra strax innan jul men när det blev 2011 så hände något för nu frågar alla om jag inte fött ut den där bebisen ännu. Kan inte låta bli att sända en tanke till de stackare som går över 14 dagar som bombarderas av telefonsamtal, mail och sms om det har hänt något under varje en av dessa säkerligen jättelånga 14 dagar.
Eftersom att väntans tider nu snart är över och prestationsprinsessan förhoppningsvis är väl begravd så hade jag tänkt att avsluta denna blogg och starta en ny blogg i samband med att vårt nya familjeliv startar. För att ha lite koll över vilka som läser den bloggen kommer ingen länk att finnas från denna blogg utan maila mig på Vantanstider@hotmail.com eller skriv en kommentar ifall ni önskar följa den bloggen så skickar jag adressen så fort jag har tid och ork att starta upp den nya bloggen. Något mer inlägg kommer säkert även på denna blogg innan dess.
Sköt om er!
söndag 9 januari 2011
Ja men just det....
Jag var som inte riktigt beredd.....han är ju bara sex år och blommor o bin brukar ju komma vid typ 15 år eller nåt. O så kom det bara nu när han skulle sova...
- Mamma! När man ska föda barn försöker man stoppa snoppen i snippan då?
Kände hur jag blev röd i hela ansiktet....
- nja....man gör typ det när man gör bebisar svarade jag.
O: - Har ni gjort det mamma?
Jag - Ja
O; - Är det skönt
Känner hur kinderna blir varmare o varmare....vad svarar jag på det......
- Nja, jo,det är det väl. Försök sova nu älskade vän!
O; - Blir det varmt när man gör så?
Kan inte låta bli att fnissa till o väljer att försöka prata mig ur situationen. Hjälp vad tagen på sängen jag blev så att säga......vad svarar man på såna frågor?
- Mamma! När man ska föda barn försöker man stoppa snoppen i snippan då?
Kände hur jag blev röd i hela ansiktet....
- nja....man gör typ det när man gör bebisar svarade jag.
O: - Har ni gjort det mamma?
Jag - Ja
O; - Är det skönt
Känner hur kinderna blir varmare o varmare....vad svarar jag på det......
- Nja, jo,det är det väl. Försök sova nu älskade vän!
O; - Blir det varmt när man gör så?
Kan inte låta bli att fnissa till o väljer att försöka prata mig ur situationen. Hjälp vad tagen på sängen jag blev så att säga......vad svarar man på såna frågor?
Grå vardag på väg
Julledigheten är slut o den grå vardagen är här igen. Här hemma har det varit mycket uteaktiviteter, sällskapsspelande o en himla massa mys. Lite bildbevis:
Några decimeter snö på hockeyplan stoppar inte Oliver från att vilja åka skridskor. Det går ju skotta upp i alla fall en liten plätt :)
O så lite slalom :
Det är alltid jobbigt när några sköna veckor med mycket ledighet är slut men för mig som bara har 7 arbetsdagar kvar innan jag går på semester o sen föräldraledighet så känns det nog lättare att gå till jobbet imorgon. Men utifrån att jag knappt sover på nätterna och har ont överallt så känns det oerhört värdefullt att snart få chansen till lite vila innan det är slut på lugnet. Hoppas att ni också känner er nöjda med ledigheten och att jobbångesten inte är allt för stark.
Några decimeter snö på hockeyplan stoppar inte Oliver från att vilja åka skridskor. Det går ju skotta upp i alla fall en liten plätt :)O så lite slalom : Det är alltid jobbigt när några sköna veckor med mycket ledighet är slut men för mig som bara har 7 arbetsdagar kvar innan jag går på semester o sen föräldraledighet så känns det nog lättare att gå till jobbet imorgon. Men utifrån att jag knappt sover på nätterna och har ont överallt så känns det oerhört värdefullt att snart få chansen till lite vila innan det är slut på lugnet. Hoppas att ni också känner er nöjda med ledigheten och att jobbångesten inte är allt för stark.
Status
På fredagskvällen konstaterade jag att man kan inte gnälla över att man har en jobbig graviditetet om man i vecka 35 orkar med att gå i skidbacke, träna på 360, springa på stan några timmar och sedan gå 3 km uppför i oplogad snöstorm. Man borde veta bättre i min ålder än att tänka såna tankar. Idag klarade jag knappt av att gå min "lilla kvällsrunda" trots att jag aldrig gått saktare någonsin tidigare. Bäcken, fogar o ljumskar längtar nu efter lite lugnare tempo men utan promenaderna o gymmet skulle jag inte klarat mig så det blir att kompromissa med lätt träning de sista dagarna som nu är kvar.
Så här stor är magen nu, i vecka 35. Den trycker oerhört mycket uppåt och jag längtar till den sjunker ner lite o det går andas igen. Utifrån vad jag minns med när jag väntade Oliver så är magen mycket rundare nu åt alla håll. Det är mage åt alla håll och att måttet sist dessutom skjutit iväg över kurvan gör mig lite orolig att det är en jättebebis i magen :)
Så här stor är magen nu, i vecka 35. Den trycker oerhört mycket uppåt och jag längtar till den sjunker ner lite o det går andas igen. Utifrån vad jag minns med när jag väntade Oliver så är magen mycket rundare nu åt alla håll. Det är mage åt alla håll och att måttet sist dessutom skjutit iväg över kurvan gör mig lite orolig att det är en jättebebis i magen :)
onsdag 5 januari 2011
Snart redo
Försöker övertala mig själv att sömn är överskattat. Att det finns en charm med att ligga vaken o snurra hela nätterna o nästan somna framför datorn på jobbet. Det går sådär....
Men det är nog som barnmorskan sa, det ska vara jobbigt o göra ont i slutet så att man riktigt längtar efter att bebisen ska komma ut o inte njuter för mycket av graviditeten. O ont gör det, i mage, rygg, fogar o alla ställen i närheten av bebisen men längtar gör vi. Min livmoderstorlek har legat precis efter kurvan men igårdagens mätning hade den hoppat lite över kurvan o det känns. Trångt, trångt o trångt....
Nu är alla inköp gjorda förutom några småsaker som tutte, tvättlappar o blöjor. Vagnen är upptvättad o servad. Bebiskläder hänger i garderoben tvättade o mysiga. Trots att vi har en gullunge sen förut så har det varit många inköp att göra men det känns ju alltid fräscht med nytt.
O älskade Oliver han märker att nu börjar det dra ihop sig o han längtar. Han har plockat fram sin gamla snuttefilt och utan att jag visste det skrivit till Bebis på den, han ville även skriva en lapp till bebisen att han önskar att bebisen får en bra uppväxt och så ville han ge bebisen ett eget rum. Han är så full av kärlek och kommer att bli en underbar storebror. Så snart laddar jag för att få lite möjlighet till vila de sista veckorna. Samtidigt som jag längtar efter vila så längtar jag också oerhört efter att kunna träna hårt igen, ett 60 minuters spinningpass skulle vara ljuvligt. Men först vilar vi sen myser vi och sen blir det tid o möjlighet för att plåga gammkroppen.
O skulle det vara någon som har namnförslag att dela med sig av så tas de tacksamt emot. Personligen tror jag att vi har mest nytta av pojknamn men vad vet jag.... :)
Men det är nog som barnmorskan sa, det ska vara jobbigt o göra ont i slutet så att man riktigt längtar efter att bebisen ska komma ut o inte njuter för mycket av graviditeten. O ont gör det, i mage, rygg, fogar o alla ställen i närheten av bebisen men längtar gör vi. Min livmoderstorlek har legat precis efter kurvan men igårdagens mätning hade den hoppat lite över kurvan o det känns. Trångt, trångt o trångt....
Nu är alla inköp gjorda förutom några småsaker som tutte, tvättlappar o blöjor. Vagnen är upptvättad o servad. Bebiskläder hänger i garderoben tvättade o mysiga. Trots att vi har en gullunge sen förut så har det varit många inköp att göra men det känns ju alltid fräscht med nytt.
O älskade Oliver han märker att nu börjar det dra ihop sig o han längtar. Han har plockat fram sin gamla snuttefilt och utan att jag visste det skrivit till Bebis på den, han ville även skriva en lapp till bebisen att han önskar att bebisen får en bra uppväxt och så ville han ge bebisen ett eget rum. Han är så full av kärlek och kommer att bli en underbar storebror. Så snart laddar jag för att få lite möjlighet till vila de sista veckorna. Samtidigt som jag längtar efter vila så längtar jag också oerhört efter att kunna träna hårt igen, ett 60 minuters spinningpass skulle vara ljuvligt. Men först vilar vi sen myser vi och sen blir det tid o möjlighet för att plåga gammkroppen.
O skulle det vara någon som har namnförslag att dela med sig av så tas de tacksamt emot. Personligen tror jag att vi har mest nytta av pojknamn men vad vet jag.... :)
lördag 1 januari 2011
En reflektion - en summering
Året 2010 är över och frågar man mig så behöver det aldrig komma igen. 2009 var ett riktigt skitår, ett år som för mig mest handlade om överlevnad, att komma mig upp ur sängen på morgonen och att försöka vara en mamma till min underbara son. En lång kamp som fortsatt under 2010. Ett 2010 som varit bättre än sin föregångare men förhoppningsvis sämre än sin efterföljare.
Jag är ingen stor förespråkare av nyårslöften men jag är för att man ska reflektera över sitt liv lite nu och då och ett bra tillfälle för en reflektion är när ett år är slut och ett nytt på väg. Reflektera över var man är på väg och vart man egentligen vill i livet. En chans att ställa in kompassen på rätt riktning medan det fortfarande finns tid så att säga.
2010 var året då den falska tryggheten i Sverige avslöjades, en självmordsbombare mitt i Stockholm under julhandeln visade oss alla att vi inte är så säkra som i alla fall jag tidigare trodde. Genom en vulkan på Island med ett namn och en stavning som jag inte ens ska försöka mig på så visade naturen oss vem som egentligen bestämmer. O med att ta sig till semifinal så visade Skellefteå AIK oss att de nu är ett av Sveriges bästa hockeylag :)
För mig personligen har 2010 handlat om en kamp tillbaka till arbetslivet, en förlorad budgivning på ett hus vi verkligen ville ha följt av fortsatt letande efter ett nytt boende. En graviditet som slutade med missfall, väntan på nytt försök och så glädjebeskedet om att jag var gravid igen. Med det följde lycka, trötthet, illamående, förväntan, oro, cravings, spänning, humörsvängningar och en förlorad midja :)
2010 var året då vi verkligen insåg hur stor vår älskade son blivit och hur mycket man som barn växer när man ges förutsättningar. Start i förskoleklass, ett steg in i hockeylivet, kompisar och försök att hitta sin plats i den stora skolvärlden. Massor av lek, stor förväntan att bli storebror, mycket sexårstrots och oändligt och obeskrivbart mycket kärlek har sprutat ur den lilla kroppen.
I vår familj kommer 2011 att innebära stora förändringar och vi ser verkligen fram emot de utmaningar som väntar oss. När jag nu går in i 2011 så gör jag det med några löften och utmaningar till mig själv:
- Det får räcka med att vara en "good enough mamma". Jag ska njuta av mammaledigheten, vaknätter o alla de små magiska ögonblick som uppstår med en bebis och en sexårig underbar Oliver. Det kanske är sista chansen att få vara med om denna resa och inga prestationskrav, dåliga samveten eller måsten ska få stå i vägen. En riktig utmaning, jag vet....
- Jag ska shoppa mindre och mer genomtänkt. Hellre en dyr designsak som jag verkligen vill ha än något som åker i källaren efter några månader. Kvalitet istället för kvantitet.
-Att inte glömma bort sig själv. Att njuta av mammalivet betyder för mig inte att välja bort sånt som ger mig energi att orka. Att försöka hitta små ögonblick i vardagen av lugn, att göra små saker som jag mår bra av och framför allt att fortsätta träna. Det kommer ett beach 2011 och för mig finns inga ursäkter, ett mål och en utmaning.
-
Jag är ingen stor förespråkare av nyårslöften men jag är för att man ska reflektera över sitt liv lite nu och då och ett bra tillfälle för en reflektion är när ett år är slut och ett nytt på väg. Reflektera över var man är på väg och vart man egentligen vill i livet. En chans att ställa in kompassen på rätt riktning medan det fortfarande finns tid så att säga.
2010 var året då den falska tryggheten i Sverige avslöjades, en självmordsbombare mitt i Stockholm under julhandeln visade oss alla att vi inte är så säkra som i alla fall jag tidigare trodde. Genom en vulkan på Island med ett namn och en stavning som jag inte ens ska försöka mig på så visade naturen oss vem som egentligen bestämmer. O med att ta sig till semifinal så visade Skellefteå AIK oss att de nu är ett av Sveriges bästa hockeylag :)
För mig personligen har 2010 handlat om en kamp tillbaka till arbetslivet, en förlorad budgivning på ett hus vi verkligen ville ha följt av fortsatt letande efter ett nytt boende. En graviditet som slutade med missfall, väntan på nytt försök och så glädjebeskedet om att jag var gravid igen. Med det följde lycka, trötthet, illamående, förväntan, oro, cravings, spänning, humörsvängningar och en förlorad midja :)
2010 var året då vi verkligen insåg hur stor vår älskade son blivit och hur mycket man som barn växer när man ges förutsättningar. Start i förskoleklass, ett steg in i hockeylivet, kompisar och försök att hitta sin plats i den stora skolvärlden. Massor av lek, stor förväntan att bli storebror, mycket sexårstrots och oändligt och obeskrivbart mycket kärlek har sprutat ur den lilla kroppen.
I vår familj kommer 2011 att innebära stora förändringar och vi ser verkligen fram emot de utmaningar som väntar oss. När jag nu går in i 2011 så gör jag det med några löften och utmaningar till mig själv:
- Det får räcka med att vara en "good enough mamma". Jag ska njuta av mammaledigheten, vaknätter o alla de små magiska ögonblick som uppstår med en bebis och en sexårig underbar Oliver. Det kanske är sista chansen att få vara med om denna resa och inga prestationskrav, dåliga samveten eller måsten ska få stå i vägen. En riktig utmaning, jag vet....
- Jag ska shoppa mindre och mer genomtänkt. Hellre en dyr designsak som jag verkligen vill ha än något som åker i källaren efter några månader. Kvalitet istället för kvantitet.
-Att inte glömma bort sig själv. Att njuta av mammalivet betyder för mig inte att välja bort sånt som ger mig energi att orka. Att försöka hitta små ögonblick i vardagen av lugn, att göra små saker som jag mår bra av och framför allt att fortsätta träna. Det kommer ett beach 2011 och för mig finns inga ursäkter, ett mål och en utmaning.
Med denna summering, reflektion och framåtblick så önskar jag er ett underbart 2011.
-
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)