Lite gnällande

Jag vet att jag lovat mig själv att njuta och inte gnälla men nu börjar jag vara otroligt less på att ha konstant ont. Jag har haft mer eller mindre ont hela graviditeten men konstigt vore det väl annars, om det inte skulle kännas att man har ett litet knyte som växer o utvecklas i kroppen. Men de sista veckorna har varit en jobbig kamp och jag känner hur orken o tålamodet börjar tryta samtidigt som smärtorna ökar hela tiden och det känns som det är dags att föda när som helst. Andra graviditeten har verkligen varit mycket jobbigare men så verkar det vara för alla. Träffade en tjej som bor i närheten tre veckor innan hon var beräknad som också hade väldigt ont och hon sa att om hon inte hade fått innan hon skulle på MVC på måndagen så skulle hon inte gå därifrån förrän de stuckit hål på hennes hinnor och startat förlossningen. Då tyckte jag det lät jättetokigt men idag kan jag verkligen förstå henne och känna likadant. Oron för förlossningen är mindre än längtan att få bli av med smärtorna och hålla bebisen nära och det kanske precis är just därför jag har så ont. Naturens sätt att vi verkligen ska vilja att bebisarna kommer ut till oss :)