Bor det en hemmafru i dig?

Jag har blivit lat. O till råga på allt så är jag lite stolt över mig själv. Tokigt va?
Jag ser diskhögen o inser att diskmaskinen måste lastas ut o in, känns som fem minuter sedan sist jag gjorde denna procedur. Känner tröttheten som tynger ned mig o fattar beslutet att jag orkar inte ta hand om denna disk just nu. Just nu behöver jag vila en stund!!! Istället för att tyngas ned av dåligt samvete påminner jag mig själv om allt bra jag gjort idag, om man tvättat hela dagen o hunnit med lite matlagning så måste man väl vara värd några minuters vila...

Stolt över att ha lyssnat på kroppen istället på alla måsten som aldrig tar slut så kommer jag att tänka på en artikel jag läste i Vi föräldrar Gravid om hur det blivit inne att vara hemmafru igen. Vi vill baka våra egna bröd, ha fina hem, städa, sticka och ta hand om våra barn o jobba. Jag är själv slav under det idealet och har tvingats inse den hårda vägen att det är en omöjlig ekvation att inte sänka kraven. Ifall någon mer av er är det ( bor nog olika stora hemmafruar i oss alla) så kan jag inte låta bli att dela med mig av några tips på hur man ska hantera hemmafrun inom sig som kommer från boken Hemmafru 2.0 som skrivits av Marina Nilsson.

- Våga tjafsa om till exempel det eviga plockandet hemma

- Släpp in partnern o acceptera at han / hon gör på sitt sätt. Var ingen felsökare för det är kränkande o slutar med att du får göra allt själv.

-Var ute mycket o knyt sociala kontakter. Är du hemma mycket är det svårt att stå emot en skitig diskbänk

- Ifrågasätt varför du måste göra något. Är det för att du vill eller för att du måste? Vil du rentav behaga andra?

- Om du verkligen brinner för heminredning - försök göra något större av det. Satsa. kanske är det här din karriär.

- Gör en egen priolista för allt du ska ta hand om. För mig är Oliver på första plats, sen jag själv o sen hemmet o sociala kontakter.

Jag fick mig en tankeställare. Själv är jag hemma väldigt mycket så jag ser dessa måsten hela tiden men då är det bra träning att göra som jag gjorde idag. Ignorera disken en stund.

Vad är viktigast för dig? Jag tror att det ibland kan vara nyttigt att stanna upp o fundera över vart man är på väg o varför vi gör saker. Vi har bara ett liv och det pågår just här o just nu. Med de orden ser jag fram emot min första arbetsvecka efter semester/sjukdom :)

Ibland blir det inte som man planerat

Status; 15 fulla veckor gången.
Gravidcravings; Cafe Lilla maries mjölkfria chokladbollar och apelsiner.

(Idag när jag var där för att köpa på mig några efter att förrådet tömts efter en vecka hemma så hade de slut. Det fanns inga. Funderade på klättra över disken o göra några enligt deras recept själv. Ni vet....en gravid kvinna MÅSTE ha det hon måste ha...)

Har varit hemma hela veckan (idag planerad föräldraledighet o resten pga sjukdom). Väldigt tacksam att jag inte hostat ut varken lungor eller bebis. Förutom hosta o feber så har jag hunnit med ögoninflammation. Hur många minus vuxenpoäng ger det? Nu går det i alla fall andas i fem minuter utan att tokhosta så hoppas på att vi får en bra helg både ni och vi :)

Hemma idag med :(

Det blev inget jobbande för mig igår och inte heller idag. Hostar konstant och idag är det tungt att andas så har fått en tid på vårdcentralen (men det brukar sällan ge något) så hoppas det vänder snart. Som gravid vill man ju inte stoppa i sig vad som helst o bör inte heller.

Oliver var nöjd med första skoldagen o såg fram emot att gå dit idag igen. Det känns såklart jättebra men samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig hur det ska gå för honom med kompisar. Det är en tuff värld där ute och små marginaler mellan att vara med och inte.

Ynklig liten sjukling

Jag tampas med en jobbig förkylning så det är lite osäkert om det blir jobbstart imorgon. Just nu känns det inte så, jättemycket hosta och lite feber. Oliver längtar så till skolstart så det är bara att hoppas det håller i sig i åtminstone nio år till :) Just nu tokvägrar han att somna, klockan är halv tion och han är mest upptagen med att ha raseriutbrott.

Vi har hunnit med att byta bil, en svart fin nyare v70 i rätt prisklass utifrån att vi förhoppningsvis hittar ett hus, föräldraledigheter mm. Vi är i alla fall nöjda men någon bild har jag inte hunnit ta ännu.

Hoppas ni får en trevleig vecka..

Betraktelse

När Oliver var bebis så hade han kolik. I fyra och en halv månad kämpade vi på, han och två slutkörda föräldrar. Vi bar och bar och rullade vagnen inne runt, runt fram till halv tre på natten. Varje varv fick jag en snabb titt på någon dålig tv serie som var det enda som visades på tv den tiden på dygnet. Jag minns än idag känslan när någon sa orden; "små barn små bekymmer. Vänta bara till han blir större..." Jag minns att jag tänkte att de måste ha fel. Det kan inte bli jobbigare än så här. Under en period vågade jag inte gå ut med honom av rädsla för alla som skulle titta på oss och fundera varför jag inte gjorde något åt att han skrek.

Det har nu snart gått sex år. När jag tänker tillbaka så har resan hit varit fylld av massor av underbara ögonblick men självklart även jobbiga perioder som till exempel intensiva trotsperioder, en period med lite problem på dagis, vaknätter på grund av sjukdomar med mera. Men inget så här i efterhand upplever jag lika intensivt slitsamt som perioden med kolik, tröttheten och maktlösheten dygnet runt under de månaderna.

Istället för orden små barn - små bekymmer tycker jag att varje ålder erbjuder sina mödor att kämpa med och varje ålder bjuder på sina magiska ögonblick. O förhoppningsvis är det de magiska ögonblicken vi minns när vi sitter på ålderdomshemmet och summerar våra liv på ålderns höst :)

(jag lever för övrigt i tron att man inte kan få två kolikbarn. Men å andra sidan, jag kan komma på många saker som är värre än att bebisen i min mage skulle få kolik om jag nu råkar ha fel :))

Mysiga höst välkommen :)

Hockey, rått, kallt och mörkt ute. Idag har höstkänslorna infunnit sig för första gången och jag myser. Skyndade in i duschen när vi kom hem från hockeyn o tog en lång varm dusch. Sen en kopp varmt vatten för den lite onda halsen och myslampor på. Nu är hösten här o årets bästa tid har börjat. Fram med pyjamasen, raggsockarna o böcker o njut av kravlösheten o den svalla inomhusluften. :)

Lagom tills semestern är slut har vi vänt på dygnet. Först denna vecka, Olivers åttonde lediga vecka så sover han till 8 tiden på morgonen vilket nog aldrig hänt under hans snart sex levnadsår. Lite typiskt att det händer 5 dagar innan skolstart och det är dags att vända tillbaka :)

Försmak

Idag har jag o Oliver hälsat på på fritids inför måndagens skol/fritidsstart. Ungar överallt, omöjligt för fröknar att ha koll och det är nu man får lita på att man har en stor o klok son. Oliver älskade att det var ungar överallt o toklängtar till måndag. Själv skulle jag inte använda ordet toklängta om att det är jobbdags på måndag. Tokångest skulle passa bättre....

Känns som jag håller på bli förkyld dessutom. Som gravid har man sämre immunförsvar o en skolstart med många barn lär väl innebära många nya bacillusker att kämpa mot så gissar det blir en förkyld höst o vinter och det har man ju aldrig tid med. Jag har inte tid att bli sjuk alls, imorgon hade jag o P ordnat barnvakt och tänkte gå på hockey, se AIK spela träningsmatch mot Modo.

Perfekt i sängen

Visst skulle det vara smidigt med en lite laptop när magen blir för stor så jag inte orkar röra mig. Jag hoppas vinna denna. Tävla du med :)

Blev en dag i Lycksele

Imorgon börjar P om att jobba så vi passade på att göra en sista lite tripp till Lycksele. Oliver tyckte det var jätteroligt att träffa...

..pussvänliga sälar...

.....nyfikna björnungar....

...några riktigt toviga typer....

....kramvänliga getter.....

....hungriga fjällrävar......

......bedårande söta lodjursungar.....

...och så hann vi även med lite lek.

En mysig sista dag på semesterperioden. Jag o Oliver är lediga även nästa vecka men då blir det nog inga större utsvävningar.

Vikten av vila

Efter lite möda så har vi fått låna bort Oliver några timmar, till imorgon eftermiddag. Det är så länge sedan vi fick några timmar ensamma att vi inte minns när det var men någon gång i början av året gissningsvis.

Vi är verkligen inte bortskämda med avlastning och självklart är det väldigt tomt och tyst här hemma men också välbehövligt att få möjlighet att äta en middag i lugn och ro, möjlighet att prata utan att bli avbruten varannan sekund. Det har varit några väldigt intensiva månader då han aldrig är tyst och humörets pendlingar som jag redan nämnt. Så imorgon åker vi till Luleå för att strosa på stan och förhoppningsvis göra några nödvändiga höstinköp.

Jag vet att några av er i min tappra läsarskara har ganska lätt att få barnvakt, glöm aldrig bort att vara tacksam för det för det är värt så mycket. Självklart toklängtar jag efter min son men jag vet att han har det bra och försöker njuta av chansen till vila. Hoppas ni har det bra där ute...

Om att inte räcka till

Hur många strider förväntas man orka ta med en (snart) sexåring under en dag?
Hur många gånger förväntas man stå ut med att höra fula och elaka ord för att han inte får som han vill varje gång?
Hur många dagar står man ut med att var tionde minut är en strid, ett tjafsande, gråt eller otroliga raseriutbrott?

Det är jobbigt att inte vara övermänsklig, skulle varit tacksam om jag haft orken att vara mänsklig. Men jag är bara jag, en mamma som försöker överleva och hantera situationen på en det bästa sätt jag kan utifrån de förutsättningar som finns. Tack och lov för den kärlek som strömmar ur pojken emellanåt!

Imorgon kanske det är en fjäril

Min son är en stor djurälskare. Han stannar vid varje djur vi ser oavsett om det är en hundvalp eller en äcklig spindel. Han verkligen älskar djur. Så typiskt att just han fått en morsa som är allergisk mot det mesta och vi inte kan skaffa hund. Idag när de plockat blåbär så fick de en stor grön larv på köpet och Oliver har inte släppt den ur sikte. Den får bo i en liten terrarieliknande sak och han pratar med den hela tiden. Själv tycker jag det känns som det kryper över hela kroppen som att han har 25 kompisar som är utspridda i hela lägenheten...

Jag tycker att min mage är jättestor och att jag ser jättegravid ut men det är ingen som har vågat säga något. Undra om folk funderar eller bara tror jag ätit mycket godsaker i sommar....

O så hoppas vi på att få se ett stjärnfall eller två....

En första bild

Här är en första bild på mig, snart 13 veckor gammal och benen utanför bild

Vi är så glada...ett tickande hjärta och små bebisben som sparkar. En livlig krabat som såg ut att ha det mysigt därinne har jag fått se idag. O dessutom fått veta att jag inte har hudcancer efter att jag varit rätt orolig pga ett konstigt födelsemärke som väckt hypokondrikern i mig till liv. Två glädjebesked samma dag. Dessutom är Oliver feberfri och mår bättre.

En kille som skulle bo i sin nya keps om han kunde. Han älskar den även om det inte syns här.

Ändrade planer

Imorgon var tanken att vi skulle åka till Umeå för ultraljud på NUS och sedan åka vidare söderut på en liten semestertripp. När vi idag skulle åka hem från Luleå så blev Oliver hängig, frossa och jätteont i lillsnoppen. Har pratat med sjukvårdsrådgivningen och fått order om att ringa på vårdcentralen direkt på morgonen imorgon, tydligen en infektion under förhuden som är vanligt i hans ålder men eftersom att han har feber så måste sjukvården besökas så jag åker själv till Umeå imorgon och P får inte chansen att se det lilla knytet. De åker på vårdcentralen istället. Hoppas få en bild med mig och att Oliver snabbt blir bättre. Det är så jobbigt se sina kära vara hängiga och ha ont.

Nog var det väl typiskt

Så typiskt aftonbladet. De kyckas alltid skrämma upp mig. (vilket kanske inte är så svårt) Jag har ätit en djungelvrålspåse om dagen typ under några veckor (fram till att jag förstod att det är ammoniak i lakrits. ) och så möts jag av följande på förstasidan. Stackars bebis som inte bara kommer ha en gammal morsa som inte kommer att hinna med att jaga honom. lillplutten ska dessutom måsta lida av att samma morsa inte vet bättre än att vräka i sig lakrits.

På tal om att inte äta så spelar det ingen roll vad vi dukar fram för måltid, han tycker inte om och petar i maten. Idag sa jag till honom att han skulle berätta vad han tyckte om eftersom det alltid kommer ord som blä, tycker inte om etc. Då svarade han:
- mamma, det enda jag tycker om är morötter. Jag är faktiskt en kaninsort. O med tanke på skuttandet i hans ben och att det enda han verkligen äter är grönsaker så kanske det finns lite sanning i det han sa :)

Om det inte varit för att jag inte riktigt tål morötter så skulle jag också slå mig in på den vägen för lakritsen var ju tydligen ingen bra ide.

Idag har kaninen, kaninens pappa och jag varit på ett regnigt Nolia och trängts. Oliver fick en cool keps som han trånat efter hela sommaren men som aldrig funnits i rätt storlek och far o son köpte sig en radiostyrd helikopter och jag försöker akta mig för att inte bli påkörd.

Tokiga vi

Har suttit och skakat på huvudet åt hur tokiga vi i Skellefteå är men samtidigt kan vi inte låta bli att åka dit själva. Det har varit en underbar sommardag, 26 grader varmt när vi strax innan fem gick in i ishallen för Skellefteå Aik:s premiär. O tro inte vi var själva, man uppskattade publiksiffran till 4500 personer men jag tror att det var än mer. På en ishockeyträning en av de finaste sommardagarna under andra halvan av juli. Visst är vi tokiga?

Säsongens premiärtur på skridskor var uppskattat!!

Höstmys idag, bad imorgon

Ute är det mörkt o vi har tänt myslamporna i fönstret efter en dag då vi trängts på leos lekland och busat inne i regnet. Hyrde en familjefilm o lyxade till det med popcorn trots att det är mitt i veckan. Alla sätt är tillåtna att skapa lyx i vardagen!! :)

Gårdagens besök hos barnmorskan gick bra, inskrivningssamtal o information men inga hjärtljud fick vi höra så nu längtar vi till tisdagens ultraljud i Umeå då vi hoppas få se krabaten som slår kullerbyttor, hickar o förhoppningsvis har det riktigt mysigt i min mage.

Imorgon finna hopp om bad, förmodligen denna sommars sista utebad så vi kommer att stå i standbyläge att åka. O imorgon afton väntar isladan då det är dags för Aik:s ispremiär så Olivers skridskor o hockeyhandskar är framplockade och grabben är laddad för en skridskotur med de stora pojkarna :)

Lite tidigt börja räkna ned

200 dagar kvar till beräknat födelsedatum. Visst låter det väldigt, väldigt länge? Ska jag springa upp på toa hela nätterna i 200 nätter till? Jag tycker jag varit gravid jättelänge, minns inte känslan av att ha en platt mage, det är som att den alltid varit som en stor boll..... men snart är det skolstart, några vab omgångar, julstress, nyårsafton o vips så börjar det vara dags :)

Imorgon är det i alla fall dags för inskrivningssamtal hos barnmorskan och vi hoppas på att få höra hjärtljud men det är ju inte alls säkert det går. Ska i alla fall bli spännande och lite mer verkligen för pappan i familjen.

Vi hade hoppats hinna åka iväg på en semestertripp men nu är det aktiviteter inbokat varannan dag och nästa vecka är P:s sista semestervecka så vi får se om vi hinner hitta någon lucka som skulle passa. Nu lockar skafferiet i hopp om att hitta något som dämpar illamåendet som tyvärr inte gett med sig ännu.

Någon som minns vad den hette?

Glest mellan inläggen nu. Vi försöker vila upp oss. Just nu är det som att vi bor på Island med **'**** den där vulkanen med namnet som ingen någonsin lärde sig namnet på. De senaste dagarna har Oliver haft några utbrott som gissningsvis skulle mätt 7 på richterskalan. Igår var det ett på förmiddagen, ett på eftermiddagen o massor av mindre efterskalv. Han har haft jobbiga trotsperioder under sina snart sex år men inget har varit i närheten av dessa, vi står helt maktlösa, förtvivlade o frustrerade och vet inte vad vi ska ta oss till. Mellan utbrotten sprutar det skratt o kärlek ur lillkroppen och man kan inte förstå att det är samma kille som förvandlas så. Vi försöker samla energi mellan utbrotten och trösta oss med att det är en övergående period men om den pågår i år, veckor, dagar eller månader har vi ingen aning om. Idag hoppas vi i alla fall att det är en lite lugnare dag och vi åker till Byske Havsbad o hoppas det inte är för kallt för att ladda batterierna där.